Ok, apokalypsen hände igår. Samhället är sönderfallet, städer och strukturer finns inte mer. Spillror av en forna mäktig mänsklighet har flytt till skogs. Väl ute i skogen sluter ni er samman i små grupperingar. Några äldre män och kvinnor, ett gäng barn, ett antal män mellan 20-50 år . Och jag. Kvinna, 28 år. Redo att hugga i för att bygga upp en bosättning, jaga för att skaffa mat.
Men nej. Som kvinna i fertil ålder kommer det ligga på mina axlar, eller snarare mina breda höfter, att återpopulera världen. Jag kommer att vara för viktig för att slösas bort på riskfyllda uppdrag som jakt där det är lätt att ådra sig skador. Istället ska jag vara gravid. Är jag 28 kan jag få typ tio barn de kommande tolv åren.
Best case scenario hänger vi på nån exotisk strand med fint väder och jag får själv välja vem jag vill ska vara pappa till barnen. Worst case scenario fråntas jag all självbestämmanderätt och blir nåt slags inkubator vars enda uppgift är att bära framtiden i det köttskåp som är min livmoder. För att inte riskera inavel eller att genpoolen blir för grund kommer jag behöva bära barn från olika män. Antagligen kommer jag inte få välja själv vilka utan det kommer väljas ut åt mig utefter vilka egenskaper som är önskvärda.
Jag kommer bli ett jäkla avelssto.
Det är ett perspektiv som aldrig riktigt framkommer när postapokalyps diskuteras. Kanske för att det främst är män som diskuterar och det då mest handlar om vad som ska få plats i emergency kitet. Yxa, tändstål, batterier. Såna guider finns det gott om. Men när kommer guiden ”Hur du undviker att bli ett avelssto i den postapokalyptiska världen”?
skimret 