Hur smakar ångest?

Sött.

Bara av att tänka på det. Att bita i ett gelehallon, en mjuk orm, en bit ljus choklad. Rulltårta, bullar. Glass. Tanken får huvudet att snurra. Pulsen går upp. Det vattnas i munnen. Känner mig som nåt slags seriefigur som i trans stirrar rakt fram och bara trånar efter det som komma skall.

Att rota runt i godispåsen, känna konturerna, känna igen konturerna. Jag vet exakt vad det är för godis. I min påse finns inga äckliga godisar. Inga som blir kvar till sist och lämnade. I know my stuff.

Det är gelegodis. Sött, kladdigt, lättuggat. Lättsvalt. Kickar direkt. Det är choklad. Smälter i munnen, men inte fort nog så jag tuggar som hjälp på traven. Lakrits. Som om att lura mig själv med att det är salt, som om det skulle vara bättre.

Det är en stor påse, tänker jag. Kommer räcka ett tag. Men jag äter godisarna två och två. Tre och tre. Sitter och stirrar ner i min bok på vagnen för att inte behöva möta någon annans blick, andra handen ner i påsen igen och igen och när jag är hemma är godiset nästan slut.

Har en flaska vatten i väskan, blir törstig nu. Är stissig. Det känns fortfarande bra. Smaken av det söta. Jag hade 11 olika sorters smågodisar i påsen men kände inga individuella smaker. Olika texturer och konsistenser är bortglömda. Det som susar i huvudet är det söta. Det söta sitter kvar, en liten stund till. Känner det å tungan. Vet hur mycket jag just åt men om någon bjuder mig på en kola nu är det bara att surfa vidare på vågen.

Sött. Det är smaken av ångest. Den kommer nu, smygande. Det tar inte så lång tid numera. Bara en kort stund. Fortsätter jag äta går det skjuta upp, men inte för så länge. Sen växer hålet i takt med klumpen i magen och illamåendet.

Vad har jag gjort? Det känns ju inte bra. Hur kunde jag tro för bara en kort stund sen att det var något bra? Hur kunde jag tro strax innan att det är ok, idag. Den söta smaken sitter fortfarande kvar, men med en bitter eftersmal. Nu rusar hjärnan igen. I panik. Vad har jag gjort?! 

Imorgon. Då ska jag vara duktig. Imorgon, då ska jag inte. Imorgon står jag emot.

Annonser
Det här inlägget postades i Vardag och sånt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s