Överfallen av fyllo i Brunnsparken, check!

”Överfallen av fyllo i Brunnsparken, check!”

Twittrade det för någon timme sen. Alldeles innan dess hade jag kommit från jobbet, gåendes mot Brunnsparken för att ta vagnen upp mot Majorna. Noterar ett gäng med alkisar som står och gruffar och tar en liten omväg runt dem, som man gör. Med de där knappt märkbara önskan om att de inte ska lägga märke till en, bara låta en gå förbi, det som en alltid tänker på vägen förbi. Men de lät mig gå förbi.

Det duggade nästan och jag stod i busskuren i mina löpartajts och den riktigt fula regnjackan när en av dem ändå kommer svajigt gående mot oss som stod och väntade på spårvagnen. Tror han ska gå förbi men han svänger in bredvid mig i busskuren. Ställer sig framför mig. Jag försöker se ut som jag inte finns så att han bara ska gå. Jag står precis bredvid kurens bänk så jag kan inte gå åt vänster. Han ställer sig framför mig och säger något och det är svårt att höra vad han säger eftersom han är så full. Jag mumlar något och flyttar mig åt sidan. Han flyttar efter. Jag försöker flytta mig åt andra sidan, men han går med. Tränger in mig mot busskurens bakre vägg. Jag säger åt honom att låta mig vara och försöker knuffa mig förbi varpå han putter till mig  och nu hör jag vad han säger, att han vill ha pengar. Han är rakt framför mig, väldigt nära. Känner hur det luktar gammal alkohol och ser hur gula hans tänder är. Han fortsätter putta på mig och säger att han ska ha en tia från mig. Nu skriker jag till att jag har ingen och låt mig vara.

Vid det här laget uppmärksammar folk omkring vad som händer och de säger åt honom att sluta. Han tittar upp och ser mannen som sade till och lämnar mig äntligen ifred. Han raglar omkring en stund, ser en annan tjej och försöker gå fram till henne. Hon lyckas bättre än jag att fly undan och han sätter sig och halsar ur en flaska explorer.

Vagnen kommer och jag kliver på. Allt som allt så interagerade jag med mannen i kanske 40 sekunder. Jag har inga fysiska men, jag har inte blivit slagen och jag hyser inga tvivel att om han skulle blivit än mer närgången skulle jag fått omedelbar hjälp från de runtomkring. Men jag sitter på vagnen och tänker om. Om.

Om han hade varit aningens mindre berusad. Nu var han så full att han raglade. Men om han hade varit aningens mindre berusad, men lika aggressiv. Om klockan inte hade varit halv nio och det varit folk runtomkring. Om klockan istället varit halv elva och det varit tomt runt mig. Om jag inte hade varit i Brunnsparken utan i tunneln vid Rambergsvallen tillexempel, där jag brukar gå av. Om jag inte vågat säga ifrån.

Nu är jag arg istället. Arg på att jag ska behöva känna mig rädd och osäker när jag står och väntar på min spårvagn. ”Ahmen det är ju bara en fyllgubbe. Ignorera honom bara så går han.” Men det här var en vuxen karl, två decimeter längre än mig som aggressivt trängde in mig mot busskurens vägg, inte lät mig gå och krävde pengar. Att han var berusad är inte en förmildrande omständighet.

Två sekunder efter att jag twittrat iväg om mitt ”överfall” känner jag att jag överdriver. Men alltså fan nej, jag stod i min vardag, trött efter en dag på jobbet och bara väntade på vagnen. Det var inte en överdrift. Jag hatar att känna mig liten och svag och det gjorde jag där för en halvminut. I det läget kände jag mig överfallen. Jag kom inte undan för en kort stund och jag blev rädd. Jag hoppas att någon ringde polisen efter att jag hade gått.

Annonser
Det här inlägget postades i Vardag och sånt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s