Jag har precis sett Gremlins

Jag har precis sett Gremlins. En sunkig vinterkväll i någon stads China Town kryssar Rand Peltzer fram genom otaliga asiatiska marknadsstånd på jakt efter den perfekta julklappen till sin son. Beväpnad med sitt egna uppfunna badrumsresekit hittar han vägen ner i ett källarhål fyllt av vad vi idag skulle kalla asiatisk kitch men som 1984 var spännande inredningsföremål. Inget i källaren faller honom smaken och han försöker istället sälja in sin tandkrämssprutande lilla manick innan han i ett hörn av lokalen får syn på ett märkligt litet djur. Det sjunger. Det är gulligt. Utan further ado bestämmer han sig att detta djur som han inte vet ett smack om är den perfekta julklappen och han köpslår med den gamla asiatiska mannen med skägg som sitter och röker pipa. 100 dollar. 200 dollar. Men nej. Den visa farbrodern vägrar att sälja djuret, kallat mogwai. Det följer ett stort ansvar, ett ansvar som Rand Peltzer nog inte är redo att ha.

Men den vise mannens unga kompanjon, presumably han sonson, inser värdet i reda pengar och säljer ändå djuret till Rand som glad och nöjd tar hem det till sitt hem. Hans son, Billy, presenteras i ett vintrigt stadslandskap. Han kör en opålitlig WV Beetle till sitt jobb på banken där han måste genomlida strider med stadens ilskna fru (lex Prussilusskan) som inte gillar hans hund Barney. Man förstår också här att han verkligen gillar sin medarbetare, Kate, som även arbetar extra som bartender.

Väl hemma låter filmen en förstå att Rands uppfinningar inte är allt vad de lovar. Huset är fullt av icke-fungerande små prylar menade att underlätta ens vardag men som istället slår sönder alla dina ägg och serverar en trögflytande tjärliknande substans istället för kaffe. I denna miljö ger Rand sin son Billy den fantastiska presenten. Ett litet djur, en mogwai. Men beware, det finns tre enkla regler att följa för att den ska klara sig och överleva. 1. Utsätt den inte för skarpt ljust. 2. Ge den aldrig vatten. 3. Mata den aldrig efter midnatt.

Naturligtvis går allt fel. Billys vetgiriga granne, Pete, råkar välta ut lite vatten och det resulterar i att mogwaien, som nu heter Gizmo, spawnar fem nya mogwais. Eftersom de nya mogwaiarna inte är helt ärliga med allt de gör har de en annan plan för framtiden. De biter av Billys klocksladd och i tron om att klockan bara är fem över halv tolv ger han dem kyckling. Nu börjar allt  helt gå åt helvete. Efter-midnatts-matningen gör att de förpuppas och ut kommer något ingen hade väntat sig. Elaka gröna monster.

Det är jul, allt borde vara lugnt och fint men monstrena sliter sig och löper amok i den lilla staden. De kortsluter gatljus, barrikaderar den lokala baren, super sig fulla, röker som borstbindare och går på bio.

Nu är det bråda dagar. Billy försöker berätta för stadens polis att små gröna monster, Gremlins, är lösa i staden men blir inte trodd. Det är han själv, tillsammans med Kate, som måste lösa situationen. De bränner ner bion, kämpar tillsammans i varuhuset för att monstrena ska försvinna så att julstämningen ska återinfinna sig.

Alltså den här filmen. Gremlinsarna är ärligt talat så väldigt icke trovärdiga. De är nyfödda men kan prata engelska, de förstår elektronik, hittar cigg, fattar att de ska dricka bärs för kicken och är bara så allmänt inne med den västerländska kulturen att filmen tillslut bara känns som en lögn. Här har vi ett orientaliskt litet djur som på magisk väg fortplantar sig och direkt ur puppstadiet fattar avkomman hur de ska kortsluta sladdarna till gatljusen för att förorsaka mayhem. Alltså nej. Jag kan verkligen uppskatta huvudpersonernas kamp för att deras jul inte helt och hållet ska förstöras, men sättet storyn utvecklar sig så blir det bara fånigt.

Att den visa asiatiska farbrorn i slutet kommer hem till the Peltzer family och tar tillbaka Gizmo känns om en välsignelse. Han säger det som vi alla tänker, att de inte är redo för det ansvar som det innebär att ha ett kreatur som detta ibland sig. Rand förstår och Billy är ledsen och Gizmo säger ett helt adorable adjö. Kanske en dag att Billy är redo att ha Gizmo hos sig, men det är inte idag. De två har nu ändå skapat ett band emellan sig när de tillsammans kämpade för att förgöra de andra små rackarna men det är inte nog för att han ska förstå det fulla allvaret att ta hand om denna lilla varelse.

Den får 4 av 10 små gröna monster.

(Alla bilder är lånade från internet)
Annonser
Det här inlägget postades i Film, Populärkultur, Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s