Jag är egentligen inte särskilt bra på att virka. Eller sy. Min mormor lärde mig och under ett par år producerade jag ett oändligt antal rätt fula dukar. Min mamma var alltid jätteglad, såklart. Jag var typ tio år. Det är klart att hon var glad.
Förra året tänkte jag att jag skulle börja göra amigurumis. Jag virkade en cthulhu. Och en till. Någon frågade om hen fick en och nån annan såg på twitter att jag gjorde dem och beställde en. Jävligt stolt. Mitt finaste ögonblick var när Billy Rimgard gjorde en shoutout om dem på Obiter Dictum. Jag hade gjort en Cthulhu och en Robert Smith till honom. *stolt_tjej_84*
Anyway. Lägger upp dem här tänkte jag. Så jag har dem samlade.
Och så börjar jag brodera.
Kolla ba’. Snett och vint och inte särskilt proffsigt egentligen. Men kul är det, jag är jäkligt nöjd med det jag skickar iväg och folk verkar glada (eller hittills har ingen klagat på undermålig kvalitet :)). Och det håller en sysselsatt om en nu skulle råka ha några säsonger av diverse tvserier att ta sig igenom.
skimret 