Lotus feet, att bryta sönder ett barns friska fötter och normen att vara vacker

Idag spenderade jag en rätt lång stund av mitt fredagsmys med att googla och läsa om kinesisk fotbindning. Det var tradition under flera hundra år i Kina att förstfödda dottern i fina familjer fick sina fötter bundna. Detta skulle leda till bättre chanser att bli gift då små fötter var något som ansågs attraktivt och erotiskt tilltalande. Det var ett tecken på att man var en fin dam av hög klass, en som inte behövde arbeta på fälten.  Sådana ihopbundna fötter kallades för ”Lotus Feet”, efter lotusblomman.

Att binda ihop fötterna gjorde att kvinnorna hade svårt att gå, och liksom tultade fram med vikten på hälarna eftersom det gjorde lite för ont för att stödja på främre delen av foten. Denna vaggande gång ansågs fin och i de delar av Kina där fotbindning inte var tradition utvecklades särskilda skor, flower bowl shoes (se nedan), för att de fina damernas gång skulle efterlikna gången hos de med bundna fötter.

Den lilla plattformen under skorna gjorde att all vikt lades där och gången blev lite styltig och osäker, precis som tanken var. Det kan ju verka fånigt att kliva runt i skor som ser ut sådär, men ärligt talat så är det mycket bättre än alternativet. Vilket vi kommer till nu. Själva  bindandet.

Idealet för en vuxen kvinnas fötter var ca 7 cm. Alltså ca tre tum. Många kom inte ner till de extremt korta fötterna, men för att få kalla sina fötter för ”Lotus feet” fick de inte vara mer än fyra tum, alltså en decimeter.  För att uppnå detta var man tvungen att börja i tidig ålder, mellan två och fem år innan benen i foten hårdnat ordentligt. ”Behandlingen” påbörjades oftast på vintern, då fötterna var domnade av kylan. Detta för att smärtan inte skulle bli för stor. Man tog då sin två-till-fem-åring och började med att böja tårna mot fotsulan. Hela vägen. Tills de bröts av. När det var gjort sträckte man ut foten och bröt av benen i fotryggen. Tårna böjdes in mot sulan, foten veks ihop och allt bandagerades i bandage indränkta med läkande örter och blod. Detta gjordes alltså på så små barn som tvååringar.

Bandagen byttes och fötterna rengjordes efter förmåga och sen bandagerades de, igen. Naturligtvis blev det infektioner och ibland till och med kallbrand i tårna, vilket inte borde vara allt för förvånande. Dock var inte detta till någon direkt nackdel då man, om en tå behövde amputeras, kunde binda in fötterna än mindre efteråt.  Ibland var det släktens äldre kvinnor som fick rollen som bandagerare, men ofta var det en ”professionell” fotbindare som skötte jobbet. Detta för att modern till barnet, eller äldre släktingar, ansågs vara för mesiga. De skulle tycka synd om barnet och inte bryta tårna eller fotryggen tillräckligt kraftfullt och heller inte binda så hårt som krävdes för att få den optimala fotformen, det lite stubbiga och spetsiga.

Varför hände då detta? Jo, såklart för att locka männen. Männen i det äldre kinesiska samhället tyckte att små dainty lily feet var undret över sexiga saker. Det finns beskrivet i en bok 48 sätt att smeka en kvinnas bundna fötter på och de små fötterna ansågs frambringa yppighet och känslighet i en kvinnas anatomi. Trots detta finns det nedskrivet att de flesta kvinnor med bundna fötter sov med tofflor eller skor på. Sexigheten och den erotiska  lockelsen till trots ansågs inte nakna bundna fötter vara något som män ville se eller röra vid. En kinesisk man, Feng Xun, skrev ner ”If you remove the shoes and bindings, the aesthetic feeling will be destroyed forever”, det vill säga, visa oss inte dina äckliga fötter eller jag kommer bli avtänd på dem.

Naturligtvis gjorde det vansinnigt ont. Naturligtvis var det en helt vansinnig tradition. Man tog en fullt frisk treåring, bröt sönder deras fötter och lämnade dem deformerade och många gånger med kronisk smärta för resten av livet. De flesta kunde inte lägga vikt på framfoten på grund av smärtan och var därför tvingade att gå med den styltiga vaggande gång som ansågs förfinad, tecken på hög klass och erotisk. I själva verket var det inte det minsta förföriskt utan bara ett uttryck för smärta – det var lättaste sättet att gå för att det skulle göra minst ont.

File:FootBindingRxSchema2.gif

Kvinnorna hade ju inget val. I samhället som de levde i sade samhällsstrukturen att om du vill skaffa dig en karl och gifta dig så måste du ändra ditt utseende. Du måste genomlida smärta och transformation för att ditt utseende ska gälla som giltigt efter samhällets norm. Sedvänjan förbjöds i stora kinesiska städer runt ett decennium efter förra sekelskiftet, men förbjöds helt och hållet först runt 1940 när Mao tyckte att det var dags att arbeta för alla. Dock tog det tid innan traditionen försvann och fram till 1948 fanns det kinesiska grupper som fortfarande band sina småflickors fötter. Det finns än idag, nu något åldrade, kvinnor kvar som växte upp med bundna fötter. En del säger att de ångrar bindningen, men att de ändå inte kommer ihåg smärtan och de har ju inte vetat något annat än detta.

Ska vi dra parallellen till idag? Ja, det är klart vi ska. Det måste vi. Idag sker oftast inte inrättandet i mallen av vad som är en attraktiv kvinna lika drastiskt som de kinesiska småflickornas bundna fötter. Men precis som de var pressade av ett samhällsideal att vara vackra och åtråvärda, lik förbannat är vi det. Ingen i vårt samhälle bryter sönder sina fötter men säger du att du vill göra en bröstförstoring, fixa näsan, lägga in lite restylane, raka benen. Att du inte kan gå utanför dörren utan smink, att du kräks på att din normala hårfärg dyker upp i benan, att du tycker det är äckligt när håret i armhålan växer längre än stubb. Att du bleker dina tänder, målar dina naglar, räknar kalorier eller går på gymmet sju dagar i veckan.

Ingen kommer höja ett ögonbryn. Det gör mer eller mindre ont men nog fan förändrar vi oss själva för att passa in i samhällets normer. Inget av det jag just räknade upp anses vara onormalt eller konstigt och ifrågasätts det så är skälet att ”Jag vill ju vara fin, det är inte för någon killes skull eller på grund av samhällsnormer, det är för min egen skull!” Nej, tyvärr det är inte. Skulle det vara för din egen skull skulle du gå hemma din lediga söndag med höga klackar, fönat hår och full make-up, precis som du gör när du går ut. Visst är det märkligt den grejen? De gånger när ”vi vill vara fina för vår egen skull” alltid sammanfaller med de gånger vi ska ut och röra oss i samhället och bli bedömda, men aldrig på den lediga söndagen när vi inte behöver röra oss utanför lägenhetsdörren?

Det är samma strukturer som ligger i grunden för att du vill vara snygg när du går ut och träffar folk som när det kinesiska samhället sade att fina flickors fötter är inte mer än tio cm långa. Det finns en samhällsnorm, att vara vacker som kvinna. I olika kulturer betyder vacker olika saker, men normen finns där för oss att uppfylla. Det finns bara olika sätt att passa in i den och tur som är så har att bryta av och binda upp en treårig flickas fötter försvunnit.

Annonser
Det här inlägget postades i Normer, Vardag och sånt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Lotus feet, att bryta sönder ett barns friska fötter och normen att vara vacker

  1. Ping: Sammanfaller alltid ”vara fin för min egen skull” med att vi ska ge oss ut bland folk och bli bedömda? » Apa med verbal diarré

  2. Anna skriver:

    Vilket spännande och intressant inlägg. Vad glad jag blev att jag klickade in på din blogg.

    • isalu507 skriver:

      Tack! Har ju via omvägar hört om det innan, men det var först i fredags som jag av någon anledning började googla och läsa ordentligt. Inget direkt fredagsmys, men intressant (och otäckt) är det!

  3. Hittade hit via Anna/apans blogg och skriver om ett mycket intressant ämne! Varför är det så att vi bryr oss så mycket om hur vi ser ut… Och vart kommer utseendehetsen att sluta egentligen?

  4. Ping: SJUKA SJUKA VÄRLD « H to the Hilarious. B to the Baglady.

  5. Emma skriver:

    Jag hittade också hit via Anna/apans blogg. Bra och viktigt inlägg det här. Jag försöker fundera över varför jag alltid gör mig fin när jag ska gå ut t.ex. på krogen då. En anledning är ju att jag inte skulle släppas in på vissa ställen om jag inte satte på mig vissa kläder och skor eller om jag såg ovårdad ut. Dom ställena har jag dock slutat gå på för länge sen. Men sen så är det ju bekräftelsen, man vill ha dom där blickarna som visar att jag duger. Försöker träna bort den här sidan av mig men det är ju så svårt när man vuxit upp i detta samhälle. En mamma som ständigt bantade och ville bli smal, mobbingen i skolan om man inte såg ut som alla andra etc. Den formar oss så hårt att vi inte ens är medvetna om vilka galenskaper vi går igenom för att få andras bekräftelse.

  6. Lusse skriver:

    Tack för ditt inlägg, det påminner om något jag gått och funderat en hel del på det sista. Varför skulle jag sminka mig för min egen skull, jag ser ju inte mitt eget ansikte? Bara om jag går runt och har en spegel i handen hela dagen kan jag njuta av det jag gör för ”min egen skull”. Om jag tycker att det är kul med smink och gör det för min egen skull borde jag ju i så fall sminka min sambo, hans ansikte ser jag hela dagen. (Och det vore kul!) Någonstans i att sminka sitt eget ansikte måste det ligga en betraktare och en glädje i att bli betraktad på ett visst sätt. Vilken inte i sig måste vara fel, det är inte så jag menar. Men jag tror inte att man kan bortse från den aspekten. Sminket känns inte och det upplevs inte på annat sätt än genom åskådan. Nagellack är något annat, mina händer ser jag ofta och färgen gör mig glad. Men sminket är bara kul för mig den lilla stunden jag står framför spegeln. Visst känner jag mig fin i sminket, men då är vi där igen – varför känner jag mig finare i smink? Vems bekräftelse är det jag söker?
    Och don´t even get me started när det gäller skor. Som min fyraåring kritiskt sade när jag satte på mig ett par ballerina (med mycket låg klack) – ”mamma, kan du verkligen springa och leka bra i de där skorna?” Eeh, nä, men de är snygga? (Jag bytte skor.)

  7. Lesthi skriver:

    Så sant, verkligen bra skrivet!

  8. Camilla Gönczi skriver:

    Fast är det inte för ens egen skull man vill passa in? Och jo jag kan göra mig lika fin för att vara hemma en söndag helt i fred, till och med troligt. Nej jag använder varken smink, högklakat eller dylikt., däremot sätter jag upp håret och drar på mig något jag trivs i, säkerligen mjuka kläder. Men när jag har kostym på mig, för vems skull är det om inte min? Jag går inte så hemma men det är bekvämt och snyggt enigt mig. Det är inte så att folket på affären kräver att man har moderiktiga kläder, det är människan som klär sig i dem

    • isalu507 skriver:

      Men ”passa in”, vems idé är det att du inte skulle passa in i det du annars skulle ha på sig? Hade du vuxit upp i ett samhälle där ingen någonsin sagt till dig att du behövde smink eller högklackat för att anses vacker skulle det vara en icke-fråga. I ditt fall använder inte just du smink, men det innebär ju inte att resten av samhället inrättar sig efter de normerna.

  9. niklas skriver:

    Fast män har väl också en del skönhetshägringar att springa efter? En och annan lägger sig under skalpellen eller sprutan där med. Må hända är det däremot fler zoner på en kvinna som kan justeras för att på så vis anses ge ett mer tilltalande yttre. Läppar, bröst etc etc.

    • isalu507 skriver:

      Detta ser jag som ett led i samma normerande som att kvinnor lever upp till sina skönhetsideal. Det gör det inte bättre att bägge könen måste rätta sig efter andras idéer om vad som är vackert.

  10. niklas skriver:

    Sant. Jag ville bara göra en liten poäng, så att det inte urartar till ännu en ”männens förtryck av kvinnorna”-diskussion. Nä, det vore nog bra med en terapi före kirurgi-regel.

    • isalu507 skriver:

      Jag skulle inte kalla detta männen förtrycker kvinnorna utan normer förtrycker kvinnorna. Hur normerna uppstår och vilka påtryckningar som ligger bakom att de efterföljs är en annan diskussion.

  11. Camilla skriver:

    Skulle sova men tvungen att läsa klart.

    • isalu507 skriver:

      Visst är det riktigt riktigt otäckt?

      • Camilla skriver:

        Ja. Att dom bara kan ha sönder sina barns fötter för att man ska vara fin o höra till traditionen det var. Skulle vi lägga våra barn på operationsbordet idag för att vi vill att dom ska ha högre chans att bli modell eller lägger gift så skulle folk reagera. Men ingen regerar ju om du är äldre o vill göra något. Varför ska vi inte kunna se ut som vi gör utan att ta till massa smink eller skönhets ingrepp?

  12. Ping: Dagen då jag hade sjukt många besökare på bloggen | skimret

  13. Slingan skriver:

    Jag förstår inte, går man inte igenom evolution på grundskolan längre? Man vill attrahera en partner, så man modifierar sitt utseende.

    Precis som vi ärvt hunger för att det gjorde våra förfäder kompetenta överlevare så har vi ärvt preferenser för symmetri, vilket indikerar livskraftiga gener. The selfish gene.

    Det som är vackert emulerar vi. Jag förstår verkligen inte vad själva kontentan är?

    Det du kallar ”struktur” är en ärvd preferens för en viss typ av utseende. Det ser ungefär likadant ut världen över av förklarliga skäl. Det är ingen magi eller hokuspokus eller esoteriska strukturer.

    Men precis som vi kan äta ihjäl oss så kan vi må dåligt av olika skäl. Det är inget konstigt, det finns ingen generisk ”välmåendedrift”. Hunger på lång sikt har gynnat våra förfäder, på kort sikt är dåligt, vi kan bli sjuka och dö av att äta för mycket. Vi är våra gener i en strävan efter duplicering.

    Evolution är en hänsynslös process, klart människor blir nedstämda av att inte vara eftertraktade. Det innebär att deras chans att sprida sina gener minskar.

    • isalu507 skriver:

      Så du tror att det handlar om evolution att kvinnorna i det kineiska samhället bröt av och vek ihop sina fötter för att attrahera en partner? Intressant, berätta mer!

      • Slingan skriver:

        Absolut, det kan jag göra!

        Får jag i gengäld en förklaring till huruvida mänskligt beteende INTE är ett resultat av evolution? Du implicerar att du inte tror det, vilket är oerhört intressant. Berätta mer!

      • isalu507 skriver:

        Det du pratar om är ju två olika saker. Darwins evolutionslära har inte så mkt att göra med skönhetsideal, isåfall skulle samhällets skönhetsnormer automatiskt alltid sett likadana ut över hela världen och i alla kulturer, för att säkra artens fortlevnad. Det här handlar ju om kultur och arv och, om du så vill, social evolution. Det sägs att traditionen startades för att en av kejsarens favoritdanserskor hade små fötter och det blev mode. Men mode och skönhetsideal som efterlevs på detta vis är ett sätt för människor att passa in. Traditioner som säger att den äldsta dottern i varje familj ska ha små fötter är ju inget som hjälper artens fortlevnad utan är ju snarare kontraproduktivt då det skapar en skadad individ som enligt survival of the fittest inte skulle klarat sig i det naturliga urvalet. Vilket alltså inte handlar om skönhet utan funktionalitet gentemot omgivningen.

      • isalu507 skriver:

        Och nu kan du då förklara hur att anpassa sig efter en specifik kulturs drastiska skönhetsideal är i enlighet med Darwins evolutionslära, tack.

      • Slingan skriver:

        Evolutionen (det är okej att kalla den så) har allt med skönhetsideal att göra eftersom våra sinnen är en produkt av evolutionen, inklusive alla våra mentala förmågor och brister.

        Hur får du det till olika saker? Hjärnan är en produkt av evolution, inklusive hjärnans alster (tankar, känslor osv).

        Nej, samhällets skönhetsuppfattning skulle inte alltid sett likadan ut över hela världen eftersom hela världen inte ser likadan ut. ”Nej hunger har inte med evolution att göra, för isåfall skulle alla äta samma sak världen över”…

        Kultur = produkt av mänsklig sinnesaktivitet som en följd av evolutionära premisser i hjärnan.

        Traditioner som säger att den äldsta dottern ska göra si eller så för att få en man säkerställer i högre grad en man, i det här fallet i Kina. Det hjälper alltså hennes spridning av sina gener, det vill säga hjälper artens fortlevnad, det vill säga är fittest for survival, det vill säga blir vald i det naturliga urvalet.

        Vilket alltså handlar om förmågan att sprida sina gener vidare, inte huruvida man kan slå ner sju oxar på en eftermiddag eller kan gå ordentligt.

        Det är inte ett sätt att ”passa in”, det är ett sätt att emulera den som man upplever att det går bäst för att attrahera andra. Det alla tycker är snyggt försöker alla efterlikna, eftersom det ökar chanserna att sprida sina gener.

        Det finns fler likheter än skillnader och alla kulturer världen över är hyfsat lika varandra, det är ytligheter som skiljer.

        Kultur skapas av individer, och vad de tycker är snyggt anpassar man sig till.

      • isalu507 skriver:

        Skulle man resonera som du så är snygga människor = bra genmaterial. Och det är tyvärr inte så det funkar. Att folk viker ihop sina fötter och får till ett gott gifte innebär ju inte att människans gener är lämpliga för fortplantning. What about de med ihopvikta fötter som blev bortgifta men vad naturligt sterila? I det läget håller inte detta. Att säga att förvärvda utseendeförändringar leder till att önskade gener förs vidare låter som Lamarckism. Sträck på dig så blir dina barn längre.

    • Slingan skriver:

      Skulle man resonera som du så är snygga människor = bra genmaterial. Och det är tyvärr inte så det funkar. Att folk viker ihop sina fötter och får till ett gott gifte innebär ju inte att människans gener är lämpliga för fortplantning. What about de med ihopvikta fötter som blev bortgifta men vad naturligt sterila? I det läget håller inte detta. Att säga att förvärvda utseendeförändringar leder till evolution är ju Lamarckism, faktiskt.

      Jag upplever en viss förvirring kring nomenklaturen från din sida. Människor som får avkomma = bra genmaterial.

      Den som fortplantar sig har gener som är lämpliga för fortplantning, obviously.

      Jag vet inte riktigt vad du menar med ”leder till evolution”? Och på vilket sätt skulle ett par bundna fötter ”leda till evolution”, och var har jag sagt det?

      Evolution har inget syfte, såsom att bli smartare, friskare osv ad infinitum. Det är att tillskriva en mekanisk process mänskliga egenskaper.

      • isalu507 skriver:

        Fertilitet innebär inte automatiskt att man har ett optimalt genmaterial för att säkra rasens fortlevnad, serru.
        Bara för att man kan fortplanta sig innebär det inte att det atuomatiskt leder till en livskraftig population (vilket är lite grejen med evolution).

      • Slingan skriver:

        Nej, som sagt, evolution har inget mål. Det är geners strävan efter kopiering, inte specifika mänskliga drag (atletisk, god muskelsyresättning eller andra biologiska attribut).

        Vad har fertilitet med saken att göra? Optimalt för vad? Du lider av magiskt tänkande. Det finns som sagt ingen design, inget abstrakt syfte.

        ”Grejen” med evolution är inte en livskraftig population. Det är geners strävan efter att kopieras. Vilket har effekter som livskraftiga populationer, eftersom det underlättar den strävan.

        An organism is expected to evolve to maximize its inclusive fitness—the number of copies of its genes passed on globally (rather than by a particular individual). As a result, populations will tend towards an evolutionarily stable strategy.

  14. K. skriver:

    Väldigt intressant inlägg! Jag började fundera lite på en fortsättning, hur vi rent praktiskt kan arbeta för att förändra dessa normer för oss själva och andra:
    Jag tror och hoppas att det går att anpassa sig till någon form av mellanting mellan utseendehets och avslappning. Under de senaste åren, när jag äntligen lyckats bli mer bekväm med mitt utseende och min kropp, har jag upplevt att min utseendefixering ligger mindre på skönheten och mer på att göra ett intryck – den traditionellt manliga rollen i det här sammanhanget (vilket i mitt fall har varit bättre för mitt mående, men kanske inte för alla?). Det är förstås också en modell som skapar begränsningar, jag tänker fortfarande mycket på hur jag klär mig även om fokuset nu är på att leva mina ideal och göra någon form av intryck, bli ihågkommen för något annat än just hur mitt ansikte ser ut.
    De utseendenormer som män utsätts för är också skadliga för vissa (ex. genom en ökad press på att hålla en stark fasad), precis som de kvinnliga utseendenormerna. Det jag uppskattar är att ha funnit en metod som gör det möjligt välja och forma dem som jag vill.
    Jag tror inte att det går att gå ut i samhället helt obrydd om hur andra uppfattar en, men det går att ändra fokus, fundera över vad en vill att folk ska reagera på egentligen.
    Mitt standardsätt att ”göra mig fin” brukar oftast bara innefatta en dusch, nya lakan till sängen och rena kläder, saker som får mig att känna mig fin men med saker som främst påverkar mig själv och mitt förhållande till mig själv vid det tillfället. Det funkar som bra avvänjning om en vill försöka sig på det.

  15. Ping: Jag tror att vi behöver prata om evolution och kultur samt skillnader häremellan. | skimret

  16. Ping: Lotusfötter | MajaKarolina

  17. Ping: Alltså ärligt, sen när behöver barn högklackade skor? | skimret

  18. Emine skriver:

    Näää fy vad hemskt! Stackars kvinnor! Vill inte män ha oss kvinnor så som vi blev skapta så behöver vi inte dessa män!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s