True Blood (inte så true längre)

Ok, True Blood.

Har precis tittat klart på säsong fem av vampyrdramat (för så kan vi väl kalla det?). Ja, jag har sett varenda avsnitt sen säsong ett. Och vad tycker jag om det här? Well. Första säsongerna var bra. Damn good. Det fanns ju inte innan. Vampyrerna var blodtörstiga och inte särskilt romantiska (förutom några få). Explicit sex, det var ju HBO. Efter säsong ett läste jag igenom Charlaine Harris romaner och gillade dem också.

Men nu? Jag vet inte riktigt vad det har utvecklats till. Säsong fyra var rätt långsam. Tyckte inte riktigt det byggde upp mot något alls och jag var mest jaha när den slutade, ska jag behöva vänta så länge på en ny säsong nu, trots att de bara såsat igenom. Kanske skaparna tyckte samma sak och krämade på till max i senaste säsongen.

Vi har sett:

  • tonårskärlek som går fel
  • döende vänner turned into vampires
  • irak-veteraner med PTS, jagade av eldförbannelse
  • helt obegriplig voodoo-sidospår
  • älvor
  • gravida älvor som oförklarligt föder fyrlingar och sen bara drar
  • religion (ni vet, gud är en vampyr och människan skapad till lunch för vampyrerna)
  • shifter-hat
  • gängkrig inom varulvspopulationen.

Vad saknas här? Vättar kanske. Tomtar och troll. Det har inte direkt varit något fokus utan säsongen har hattat hit och dit. Voodoo-grejen med Lafayette? Förstod den aldrig från början och sen satt han där i ett litet skjul hos nån latinotrollkarl med sin döda pojkväns huvud och igensydda läppar. Gravid tjej dödade latinotrollkarlen och skar upp stygnen i läpparna. End of that story.

Terrys lumparpolare från Irak dyker upp och de har en irakisk eld-demon efter sig, en förbannelse kastad av en döende irakisk kvinna i en räd under kriget. Terry, stridiskompisen och en tredje rätt anonym snubbe går omkring ett tag och ser rätt förvirrade ut. En av dem dör. Terry funderar på att ta livet av sig för att slippa men får sig till livs säsongens mest minnesvärda citat ”No suicide! Suicide are for muslims!” Que? Allt slutar på Merlottes. Arlene skjuter polaren och sen är allt som vanligt igen. End of that story.

Tonårsskärlek? Jessica kan inte bestämma sig och går från att i ena avsnittet vara sexcrazed vamp som suger alla till renskrubbad pre-teen i tshirt och jeans som gråter över Hoyt (som plötsligt får nog och drar till Alaska) och inser att hon älskar Jason! Han kan dock aldrig älska en vampyr. End of that story.

Varulvar som slåss och dricker V för att bli starka, bråk inom flocken och ärligt en del av serien som jag helst bara skulle spolat över. Hur det slutar? Alcide sliter av ärmarna på sin t-shirt och med svällande muskler och sin bortstötte, men numera åter-bondade, far åker han och slår ihjäl den V-pundade flockledaren i brassken. Alcide blir ny packmaster. End of that story.

Andy Bellefleur hittar äntligen kärleken i wiccaservitrisen på Merlottes men sabbar det genom att göra en älva gravid med fyrlingar. Hans wiccaflickvän förlöser fyrlingarna och sen ba’ slut.

Shifter-hat? Några rednecks i Obama-masker åker omkring och dödar shifters. Sam Merlotte överger sin bar och tillsammans med sin nya tjej och hennes dotter (båda shifters) försöker de bena ur problemen men dottern blir kidnappad av vampyrernas PR-snubbe och de måste rädda henne.

Och religionen. Denna religion. Ett gäng helfnoskiga vampyrer har en flaska med vad som sägs vara Liliths blod. Lilith alltså urvampyren, gudinnan. Hon är väl annars mer känd som Adams första fru innan nån karvade ut Eva ur hans revben. The Auhtority tar hand om blodet och slipar på mainstreamingtaktiken tills Russel Edgington helt plötsligt dyker upp igen och de dricker Liliths blod, blir höga som hus och plötsligt så är vampyrerna i sitt rätta esse – ruling the earth that is. Bill förvandlas från nåt slags kanske schysst snubbe till helcrazy fanatiker och var har vi Eric? Ingen vet riktigt, men han hänger med sin syster Nora som plötsligt introducerades. Vem ska dricka Liliths blod, vem ska leda vampyrerna att styra jorden?

Blodbad. Såklart. Sookies karaktär degenereras och hon har inget vettigt att säga på hela säsongen och bara tycker synd om sig själv och ser bekymrad ut. Sen är det slut.

Och ja just det. Tara blir vampyr och får ihop det med Pam. Skräll.

Alltså. Det är för mycket. Det är alldeles för många trådar, trådar som inte leder nån vart, trådar som avslutas för tidigt och trådar som bara är oförklarliga. They don’t make sense at all. Mycket gay action den här säsongen. Steve Newlin från säsong två (tre?) dyker upp och är bög. Tara blir kär i Pam. Det är ju bra, det är inte bara heterokärlek som porträtteras. Det snackades lite om kring de första säsongerna att vampyrerna var väldigt androgyna och att det verkade finnas en vibb, men det har inte varit så uttalat tidigare (frånsett Lafayette, Taras fighting-tjej och Russel Edgingtons gay vampire lover). Jag vet inte riktigt vart de vill komma. Karaktärerna har fått stå tillbaka för att få plats med story i säsongen. Sookie gör som sagt knappt nånting. Jason blir dummare än vanligt. Arlene är mest hysterisk. Lafayette återgår till att vara primadonnan från första säsongerna, synbart utan några som helst men efter att ha fått läpparna ihopsydda eller sin pojkväns hastiga bortgång. Nej, han blandar drinkar och är sassy i Merlottes kök. Och Bill? Han får ingen förklaring alls. Plötsligt är han religionsfanatiker. Bara sådär. Hela hans karaktärsbeskrivning från de första säsongerna är helt borta.

Ser jag ens fram emot säsong sex? Vet faktiskt inte riktigt om de kommer lyckas rädda upp det här. Men se det kommer jag göra, såklart.

Annonser
Det här inlägget postades i Populärkultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s